underkläder

Hur var  farmor och mormor klädda under de synliga kläderna?

Talesättet gå i bara särken har jag inte hört sen jag var barn, det användes då man gick i nattlinnet. Farmor använde en särk underst i klädseln men inte mormor för mormor var en " modern mäncha" och särken var gammalmodig i mitten på 40-talet.


Farmor var mycket ålderdomligare klädd än mormor fast bägge var födda på 1870-talet. Farmor hade en särk av det gamla snittet underst  (jag ska skriva enbart om särkar en annan gång, det är ett mycket ålderdomligt plagg), särkarna var hemvävda men någon av köpt bomullstyg, ovanpå hade hon ett hemsytt livstycke, knäppt med knappar och med en knapp att fästa ett löst strumpeband i, ett en gång modernt strumpeband i gummi med hål i som fästes i knappen i strumpan, precis som vi ser på bilder av Pippi Långstrump. Så kom ett linne eller undertröja av ribbstickat ylle, de var mjuka och rosa, och så en underkjol av glättad trikå, hennes eftergift till nyare tider. Några underbyxor har jag ingen minne av, å andra sidan var det en tid då man inte blottade kroppen ens för de närmaste. Farmor brukade ha klänning ovanpå och naturligtvis sen ett förkläde.
 Jag bodde hos farmor, farfar och faster efter jag haft scharlakansfeber 1946. Man hade då ännu inte fått penicillinet och på grund av smittrisken, jag hade fått en ny syster, fick jag inte komma hem på fyra månader, men det innebar också att jag nu har en klar tidsangivelse  för minnena om när och hur kläderna användes.

När mormor klädde sig hade hon ett köpt trikålinne underst, ovanpå en då modern korsett, hög, den snördes i ryggen och hakades ihop fram och nertill fanns strumpeband som var fastsydda och hade en hake och tillhörande fastsatt knapp. När strumporna var fästa tog hon på ett par rymliga "onämnbara", de gick ända ner till knäna. Ovanpå togs blus och kjol och förkläde, det senare byttes om någon kom på besök.
På bilden ett par moderna strumpeband och ett par där man bara köpt den nedersta delen och  de tog till vara de gamla strumpebanden.

I mormors linneskåp fanns också gamla fina nattsärkar med stråveck och brodyr. Ett av dem låg i en låda i skåpet tillsammans med vita strumpor och en fin, vit näsduk, de låg där beredda för den dag då hon skulle dö, hon skulle ha detta på i kistan. Att ha sin svepning klar var naturligt och underlättade när dagen kom, finaste särken eller skjortan  var vanligt, men de brukade användas fram tills de behövdes för detta ändamål.
De andra särkarna i linneskåpet fick vi barnbarn senare använda som lucianattlinnen.

Lite mer påsk

 Några påskdukar till, den gula tryckta är från 60-talet tänker jag, den andra mycket senare, finns med både blå och grön bakgrund.














Den broderade gröna är från 70-talet, då satt vi fortfarande i TVsoffan och broderade, det fanns inte så många program att se på men man kunde ju lyssna på radion också. Utelivet var inte så påtagligt, man var mycket hemma och sysselsatte sig där. I dag vill vi bli roade mest hela tiden och på ett annat sätt.

Lite "onödor", i dag tar vi äggen direkt från kastrullen, men när bordet dukades och man inväntade någon så kunde äggen hållas varma med de här.









Den här är bättre förutom ägg kan man hålla bröd varma.

Längtar efter våren.

Vi ses  Wiveca

Mars och påsk.

Tiden har gått fort, den gör så när man har fullt upp. Jag har haft trevligt, en lördag var jag på Skansens klädkammare och visade bilder och pratade om förkläden i modet och förkläden i Sverige. Avslutningsvis fick vi se en del av klädkammarens egna förkläden och diskuterade runt dem.

Hemma igen fann jag två bakdukar till, åter väl använda. och bredvid fanns "resepåsar" för skor och ett litet etui.

Vi närmar oss påsken, den gula bomullsdrällduken använder jag, förutom till påsk, mycket året om, speciellt när det är lite grått ute. Den häftigt orangevita har anor från anilinfärgernas ankomst den, som den förra  typiskt från mellankrigstiden, men de fortsatte användas länge till. Krigen innebar materialbrist och man var inställd på att använda ting tills de var slut. Den sista är kanske lite äldre, av bomull maskinvävd.

Den underbara tupplöparen är tryckt och köptes i metervara, också tidigt 1900-tal.

De fyra tunna löparna köptes uppritade och med färdigmonterad kantning av spets eller någon bård, man ser dem ofta i sekondhandmarknaden, de måste sålts i mängder, andra motiv är jul- eller nyårsanknytna.

n
Nästa gång är våren närmare!

Oxveckorna

Ni har väl dansat ut julen? Hos mig deltog även tomten. På juldukar från början av 1900-talet är det mycket broderade julrosor, vore roligt att veta varför, kanske hade importen av dem blivit möjlig med hjälp av de nya tågen? .....och vad startade att brodera juldukar?  Bilagorna i veckotidningarna som ju också börjat sitt intåg?

Den tryckta duken är från 60-70-talet skulle jag tro. De tryckte fina jul- och andra dukar då, bl.a. Almedahls. Några damer håller på med en bok om dessa juldukar, jag har vänta så på den men ännu inte sett den. Jag har så många egna sådana dukar som jag skulle vilja lära mer om.

Även efter jul behöver man baka. Jag har några gamla bakdukar, slitna, merparten av sådana här har nog gått hädan. Min faster som var född 1899 berättade att det var så svårt att få något material att brodera på när hon var liten och ville brodera, De flesta textilier i hushållet kunde återanvändas, ex kvarvarande bitar av slitna lakan, de kunde bli kökshanddukar, jag ska visa några vid ett annat tillfälle. Ena bakduken här är nog en rest från ett lakan, den har fåll på en sida och stad på en annan, har de båda övriga sidorna haft fållar så är de avrivna och det påverkar ju inte funktionen, men den är kärleksfullt broderad, till och med med initialer

Det är kallt, men dagarna har blivit längre.

Fina dukar

Jag har sett dem i bruk, varit glad när jag fått ärva dem, jag har sytt i samma stil och......jag har köpt dem till priser som inget har att göra med materialkostnaden eller den tid det tagit att göra dem. Generellt betraktas dessa textilier i dag som värdelösa, i alla fall pengamässigt.
Nyligen städade jag linneskåpet och där ligger dom, mestadels. De passar dåligt in i vårt liv i dag även om jag försöker använda dem så mycket jag kan.
Är de helt förbrukade? Vad kan vi alla som har dem, göra med dem? Museernas behov är sedan länge fyllda.
På vilket sätt kan de leva vidare?
Jag börjar med att visa dem för er, textilälskare, och skriver lite tankar rumt dem och jag vill gärna få kontakt med er andra njutare.

Den blå duken är oanvänd! Vilket fantastiskt broderi, vad hade brodösen, eller var det en brodör, i sina tankar när duken syddes, vilka drömmar syddes in? Den är av mörkblå filt 180 x72 cm och broderad med pärlgarn, ser ni de oranga prickarna? Färgerna är fortfarande helt opåverkade fast duken bör vara runt 100 år.
Hade jag ett biblioteksbord kunde den ligga där, ev under en glasskiva och med en underduk som hängde ner under. Planerna nu är att hänga den på en vägg. Kommer den att blekas? Men det måste ju vara bättre än att ingen kan se den och njuta av den.

I dag bryr man sig inte om baksidorna, men det gjorde man längre tillbaka, kolla den här baksidan!!!!

Den här duken har alltid fått mig att tänka på "Det är en ros utsprungen", den är en juvlig festduk, lite tunn och skör och med baksidan upp en helt annan duk. På loppis har jag hittat flera liknande. De är inte hemmagjorda, som köpta ansågs de nog vara mycket fina.Troligen är de ungefär lika gamla som duken ovan,


Du får njuta av de här tills nästa gång vi ses. Wiveca