söndag 5 maj 2013

underkläder


Hur var  farmor och mormor klädda under de synliga kläderna?

Talesättet gå i bara särken har jag inte hört sen jag var barn, det användes då man gick i nattlinnet. Farmor använde en särk underst i klädseln men inte mormor för mormor var en " modern mäncha" och särken var gammalmodig i mitten på 40-talet.


Farmor var mycket ålderdomligare klädd än mormor fast bägge var födda på 1870-talet. Farmor hade en särk av det gamla snittet underst  (jag ska skriva enbart om särkar en annan gång, det är ett mycket ålderdomligt plagg), särkarna var hemvävda men någon av köpt bomullstyg, ovanpå hade hon ett hemsytt livstycke, knäppt med knappar och med en knapp att fästa ett löst strumpeband i, ett en gång modernt strumpeband i gummi med hål i som fästes i knappen i strumpan, precis som vi ser på bilder av Pippi Långstrump. Så kom ett linne eller undertröja av ribbstickat ylle, de var mjuka och rosa, och så en underkjol av glättad trikå, hennes eftergift till nyare tider. Några underbyxor har jag ingen minne av, å andra sidan var det en tid då man inte blottade kroppen ens för de närmaste. Farmor brukade ha klänning ovanpå och naturligtvis sen ett förkläde.
 Jag bodde hos farmor, farfar och faster efter jag haft scharlakansfeber 1946. Man hade då ännu inte fått penicillinet och på grund av smittrisken, jag hade fått en ny syster, fick jag inte komma hem på fyra månader, men det innebar också att jag nu har en klar tidsangivelse  för minnena om när och hur kläderna användes.

När mormor klädde sig hade hon ett köpt trikålinne underst, ovanpå en då modern korsett, hög, den snördes i ryggen och hakades ihop fram och nertill fanns strumpeband som var fastsydda och hade en hake och tillhörande fastsatt knapp. När strumporna var fästa tog hon på ett par rymliga "onämnbara", de gick ända ner till knäna. Ovanpå togs blus och kjol och förkläde, det senare byttes om någon kom på besök.
På bilden ett par moderna strumpeband och ett par där man bara köpt den nedersta delen och  de tog till vara de gamla strumpebanden.

I mormors linneskåp fanns också gamla fina nattsärkar med stråveck och brodyr. Ett av dem låg i en låda i skåpet tillsammans med vita strumpor och en fin, vit näsduk, de låg där beredda för den dag då hon skulle dö, hon skulle ha detta på i kistan. Att ha sin svepning klar var naturligt och underlättade när dagen kom, finaste särken eller skjortan  var vanligt, men de brukade användas fram tills de behövdes för detta ändamål.
De andra särkarna i linneskåpet fick vi barnbarn senare använda som lucianattlinnen.